En berättelse om vårt hus och vår stadsdel
Kära läsare av dessa rader,
Oavsett om ni redan idag tillhör våra grannar eller överväger att flytta in, var vår tanke att en introduktion till vår stadsdel, våra kvarter och vår fastighet vore av intresse!
Därför berättar vi här om hur denna del av Stockholm en gång tillkom, när vårt hus byggdes och slutligen, vilka de människor var som först flyttade in år 1902.
Fasadritning, Oscar Holm, 1900, Fastigheten Gullvivan 10, Frejgatan 89 (dåvarande 69), Vasastaden, Stockholm. Av Stockholms Stadsmuseum (grön)klassad, kulturhistoriskt värdefull fastighet uppförd 1900-1902.
FOTOGRAFI: Området mellan Vanadislunden och Odengatan. T.v. Döbelnsgatan och t.h. Stora Bastugatan (nu Sveavägen). Gångvägen i förgrunden är blivande Frejgatan. T.h. i fonden Observatoriekullen. 1903-1904. FOTOGRAF: Olsson, K J. BILDNUMMER: Fa 50315, Stadsmuseet i Stockholm
Stadsdelen Norrmalm, med Vasastaden
De allra äldsta byggnaderna på Norrmalm (benämningen återfinns redan 1288) var Klara kloster, S:t Örjans hospital och Jacobs äldsta kyrka. Vägen till Stockholm från Uppsala gick från början väster om sandåsen, men flyttades senare till den östra sidan. Fram till 1500- och 1600-talen användes marken mest till bete och kålodlingar. Bebyggelsen på Norrmalm inleddes först under dessa århundraden. Det var dock länge förbjudet att bygga stenhus då dessa kunde användas av fienden vid anfall mot slottet! Från år 1602 fick ”Norra Förstaden” egna stadsprivilegier och vid sammanslagningen med Stockholm 1635, räknades där över 1000 gårdar med ca 3000 invånare.
Stadens norra tull låg på det tidiga 1600-talet vid Norra Bantorget, för att i seklets mitt ”flyttas ut” till nuvarande Odenplan! Idag står de två tullhusen, byggda på 1740-talet, kvar invid den plats i Stockholms norra del som länge var det första mötet med huvudstaden för landsortens besökare.
FOTOGRAFI: Norrtull med tullhusen. Spårvagn och hästkärra. 1895-1910. FOTOGRAF: Heimer, Oscar. BILDNUMMER: E 29825, Stadsmuseet i Stockholm
Många av stadsdelens tidiga invånare arbetade i Artilleriets verkstäder på Skeppsholmen (nuvarande Blasieholmen), andra var soldater. Under 1800-talet tog befolkningen av Övre Norrmalm kraftig fart, till följd av de stora skaror inflyttande som kom till staden för att arbeta. I stadsdelen inkvarterades sjöfolk och hantverkare, men en del var även ”tjänstlösa”, dvs utan regelbunden försörjning. Under 1860- och 1870-talen revs stora delar av stadens 1700-talsbebyggelse för att lämna plats till nya paradgator och arbetarbostäder. Någon riktig stadsplan fick inte Norrmalm förrän år 1879.
FOTOGRAFI: Vy från kvarteret Snöklockan längs Karlbergsvägen västerut mot korsningen Dalagatan och kvarteren Gullvivan, Jasminen och Pionen. 1900-1908. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: F 29609, Stadsmuseet i Stockholm
Odengatan, som fick sitt namn 1885, var ursprungligen avsedd att bli lika bred som Karlavägen (42 m), men blev endast 30. Karlbergsvägen (tidigare Karlbergs Allé) som idag tar sin början vid Odenplan (så benämnd först 1925), fick sitt namn av Karlbergs slott.
Allén, som vid sin tillkomst räknades som den ”ståtligaste” i Stockholm, hade inledningsvis lett fram till ett säteri, vars tillkomst kan spåras till det tidiga 1600-talet. Det kom senare i utbyggt skick att ägas av Gabriel De La Gardie som förvandlade både slott och interiörer till en praktfull anläggning, innan det blev kunglig egendom (1688). En grind vid Norrtullsgatan ledde från början in till vägen som sträckte sig ända till slottet!
FOTOGRAFI: Odengatan österut, vid hörnet av Norrtullsgatan 1901-1901. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: C 1522, Stadsmuseet i Stockholm
Sabbatsberg – ursprungligen ett värdshus från år 1709 – övergick 1751 till att bli fattighus för ”stadens församlingar”. På området uppfördes 1879 Sabbatsbergs sjukhus. Här fanns även en hälsobrunn förvaltad av Sabbatsbergs brunnslasarett fram till 1883, då vattnet sinade. En än tidigare surbrunn (= vatten med hög halt av järn), Norremalms Sur-brunn, var belägen vid Surbrunnsgatan, där brunnsdrickning pågick fram till 1767 då ådern sinade även här!
FOTOGRAFI: Surbrunnsgatan 31-35 med värdshuset Norra Brunn. I kvarteret låg en gammal surbrunn, hälsobrunn, som upptäcktes på 1600-talet. 1895-1904. FOTOGRAF: Salin, Kasper. BILDNUMMER: F 2960, Stadsmuseet i Stockholm
1700-talets och det tidiga 1800-talets träkåkar, väderkvarnar, bodar och stall kom under den senare delen av sistnämnda sekel att följas av stora byggnationer som krävde ny arbetskraft. Många arbetare, som också behövde bostäder, sökte sig nu till huvudstaden och dess norra stadsdel.
Den ”byggboom” som kännetecknade utvecklingen kring förra sekelskiftet kan tydligt avläsas i de yrkeskategorier som vid vår fastighets uppförande flyttade in (se nedan: År 1902 – De som flyttade in)!
FOTOGRAFI: Odengatan österut vid hörnet av Norrtullsgatan. Nuvarande Odenplan, Odengatan 69, kv. Spelbomskan. 1902-1902. FOTOGRAF: Okänd. Larssons Ateljé. BILDNUMMER: Fa 48337, Stadsmuseet i Stockholm
Vår fastighet Gullvivan 10, historik
Fastigheten uppfördes åren 1900-1902 av Knut Oscar Holm, välkänd svensk arkitekt och byggmästare (född 1863, död i Stockholm 1946). Frejgatan hade strax innan hunnit få sitt namn efter asaguden Frej (1885). Noteras bör att fastigheten fram till 1930-talet inledningsvis bar gatunummer 69.
Oscar Holm
Byggherre var Ernst Magnus Åkervall. Den senare skulle komma att flytta in i huset när det färdigställts, och kan som grundläggningsentreprenör till yrket och hyresvärd återfinnas i mantalslängder och i offentliga räkenskaper. I dessa finns för tiden (1903) gällande hyresavgifter nogsamt nedtecknade för varje ”hushållsföreståndare”, sammanlagt 20 till antalet! Tyvärr låter räkenskaperna inte oss utläsa i vilken lägenhet respektive ”föreståndare” var bosatt. För en närmare inblick i tidens bostadsförhållanden, hade detta varit av stort intresse att veta då sammanlagt 66 personer (= enligt databas Rotemannen; enl. mantalshäfte 69) var bosatta i fastighetens gatu- och gårdshus vid denna tidpunkt! – Vi kan ändå se att det högsta årliga hyresbeloppet uppgick till 760 kronor, det lägsta till 230! För ett ”magasin” fick hyresgästen betala 200 kronor. Allt nogsamt kvitterat – med handskriven underskrift – av E. Magnus Åkervall.
Arkitekt Oscar Holm var framför allt verksam i Stockholm, där han signerade ritningarna för ett 30-tal byggnader i innerstaden. Huvuddelen av hans produktion uppfördes under 1900-talets första årtionde, framför allt i den då nya stadsdelen Vasastaden, och dominerades av bostadshus i tidig jugendstil. Vid flera av byggena verkade han även som byggmästare.
För att upptäcka de övriga fastigheter som finns kvar i vårt närmaste grannskap, och som har Oscar Holm som upphovsman, se: De omkringliggande kvarteren –
Beskrivning
Fastigheten Gullvivan 10 är uppförd i fem våningar (med delvis souterrängvåning mot gatan) och ett flygelbyggt gårdshus mot öster. Den idag vitputsade (1974) fasaden vilar på en s k kvaderhuggen kraftig kalkstensbas. Enligt Stadsmuseets inventering av 1974, smyckas fasaden ” av listverk, kolossalpilastrar och enklare reliefdekorer”. Trapphusets utformning är sedan uppförandet orört, med grå kalkstenstrappa och svart/vitt marmorgolv. Dörrarna, ådringsmålade i brunt, är försedda med spröjsade överfönster med omfattningar i stuck. Entrén uppvisar en ådringsmålad, brun bröstpanel (varsamt restaurerad år 2000). Merparten av lägenheterna har kvar för sekelskiftet typiska takstuckaturer med blad- och blomsterdekorer, sockelpaneler och i flertalet fall ursprungliga kakelugnar.
Vid en renovering av trapphuset år 2000 utfördes en tidsenlig marmoreringsmålning i dess entré (dekormålare Sven-Erik Johansson), samt en dekormålning i trappspindeln. Dess grå/gröna och beige/gula färger valdes för att harmoniera med trapphusets infallande ljus och interiör.
Fastighetens gård kom 2013 att behöva en grundförstärkning (bjälklag), vilket påföljande år gav möjlighet ersätta den tidigare asfalteringen med en mera klassiskt utformad stenbeläggning (grå marksten). Samtidigt anlades en cirkelformad plantering i gårdens mitt, till vilken ett vårdträd anskaffades. Detta kom att efterträda ett tidigare avhållet plommonträd; det var förr inte helt ovanligt med fruktträd på innergårdar. Planteringen kompletterades med ett antal terracottaurnor, placerade i gårdens fond och sida.
År 1902 – De som flyttade in
Vi har med hjälp av mantalslängderna från år 1902 (Databasen Rotemannen) kunnat kartlägga de familjer och ensamstående som först flyttade in i vårt hus, och under ett varierande antal år kom att kalla det sitt hem! Genomgången syftade främst till att få en inblick i tidens levnadsförhållanden och i de yrkesgrupper som vid uppförandet flyttade in.
Detta låter sig väl göras: Den ”byggboom” som kännetecknade utvecklingen kring förra sekelskiftet kan tydligt avläsas i de yrkeskategorier (murare, cementläggare, snickare, målarmästare, …) som vid vår fastighets uppförande flyttade in. – Titlar var på denna tid synnerligen viktiga och användes som bekant även vid tilltal! Sålunda återfinns även en fil.lic., två ingenjörer, en fd sergeant, en poliskonstapel samt en postkontrollöränka. Vidare upptas ett antal ”fröknar”, vilket fram till 1800-talets slut ännu var en artighetsbenämning för bättre bemedlade ogifta kvinnor (ursprungligen var benämningen förbehållen adelns kvinnor). Sammanlagt 66 (sextiosex) personer (enligt namnlängd 69) fanns upptagna som boende i gatu- och gårdshus angivna år (eller del härav)! Hushållens storlek uppgick som mest till fem personer i varierande ålder och civilstånd. Vid denna tid, var det i många fall ett generationsboende som innebar omhändertagande av förälder, ogifta släktingar och barn. Det dagliga livet bjöd därmed på många utmaningar, då såväl mat skulle lagas som hygien skötas (wc/”vattenklosetter” installerades inte i fastigheten förrän 1934, badrum först 1952!).
FOTOGRAFI: Vattenvagn på Roslagsgatan. 1896-1896, FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: C 1417, Stadsmuseet i Stockholm
I flertalet fall uppfördes Stockholms fastigheter i syfte att hyra ut lägenheter, så även här. Som vi redan sett, flyttade byggherren (Ernst Magnus Åkervall) in i huset och kan som ägare återfinnas i Databasen Rotemannen 1902 under beteckningen ”ogift, ensamstående”, till yrket ”grundläggare”. Han var då 44 år gammal. – Hans kunskaper som entreprenör hade följaktligen kommit oss mer än väl till pass vid den gårdsrenovering som hans fastighet skulle genomgå drygt hundra år senare!
Av längden framgår att de boende vid denna tidpunkt tillhörde Adolf Fredriks församling, och ursprungligen den sk Norrtullsroten. Av bifogat utdrag (vänster spalt) kan man även se under vilka år de var bosatta i fastigheten (anges i Rotemannen endast ett år, ex. ”1902”, betyder detta att personen helt eller delvis bodde i huset under året). Angiven sysselsättning har lagts till för hand (höger spalt), då det ej är möjligt att återge samtliga uppgifter på ett blad!
I intilliggande Gullvivan 14 (Västmannagatan 71 B, ög), bodde på 1930-talet en kortare tid författaren Per Anders Fogelström. Han har i boken Hem, till sist (1993, Bonniers) beskrivit hur det dagliga livet i huset och kvarteret då kunde te sig: Per Anders Fogelströms adressregisterkort – Stockholmskällan
De omkringliggande kvarteren
Som redan nämnts, var områdena kring dagens Odenplan fram till 1880-talet synnerligen lantliga, med trädgårdstäppor och odlingar. Liksom på höjden mitt emot Bellevueparken odlades även tobak.
Trakten runt Observatoriekullen var tidigt ett av stadens mest kvarntäta områden på Norrmalm. Här fanns närmare ett tiotal kvarnar: bl a Stora och Lilla Stampan, Stora Adam och Lilla Eva (invid dagens Vegagatan, sydväst om Observatoriet), Spelbomskan (vars benämning lever kvar i kvartersnamnet invid Odenplans södra del, och vid Spelbomskans torg strax intill Stadsbiblioteket)! Den växande staden med sina nya bostadskvarter lämnade dock ingen plats kvar för kvarnarna och de försvann gradvis samtliga under 1800-talets sista decennier.
Föregångaren till Bergianska trädgården – Bergielund och dess gård – hade redan 1759 anlagts söder om Karlbergsvägen, strax bortom Hälsingegatan, där den skulle komma bli kvar ända fram till 1885. Bröderna Peter och Bengt Bergius var båda medlemmar av Vetenskapsakademin. Den förre var läkare, men ägnade sig inte bara åt medicinalväxter utan även åt hortikultur. Trädgården räknade under deras tid en imponerande variation av svenska fruktträd (425 äppel-, 282 plommon-, 152 körsbärs- och 33 päronträd!) Hela anläggningen testamenterades 1791 till Vetenskapsakademin, och fanns kvar på platsen fram tills att stadsbebyggelsen trängde allt närmare vid 1800-talets slut, då den flyttades ut till Brunnsviken!
FOTOGRAFI: Fotografi av tavla föreställande Bergianska trädgården, forna Bergielund vid Carlbergs allé. 1900-1920. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: C 2890, Stadsmuseet i Stockholm.
Vid sekelskiftet 1900, tog byggnationen dock fart med stora och för tiden höga hyreshus. Till minne av den botaniska trädgården och i sann nationalromantisk anda, döptes kvarteren till ”blomsternamn” såsom Gullvivan, Blåklinten och Resedan. Här hittar vi alltså ursprunget till vår fastighetsbeteckning!
Flera i kvarteren närliggande byggnader uppfördes även av arkitekt Oscar Holm, bl a Frejgatan 54 och 56, Västmannagatan 73, Dalagatan 72 samt Karlbergsvägen 13 och 18-22. Den senare utgörs av en praktfull jugendfastighet (belägen mitt emot Gustav Vasa kyrka) som upptar hela kvarterets längd.
FOTOGRAFI: Hörnet av Västmannagatan och Karlbergsvägen. 1901-1920. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: C 2930, Stadsmuseet i Stockholm.
Den stora och pampiga Gustav Vasa kyrka, som idag utgör en självklar centralpunkt i kvarteren, invigdes först år 1906. Då vår fastighet uppfördes, tillhörde dess invånare som redan nämnts Adolf Fredriks församling, innan denna samma år delades i tre (Gustav Vasa, Matteus, Adolf Fredrik).
FOTOGRAFI: Odenplan. Vy mot Gustav Vasa kyrka. 1908-1908. FOTOGRAF: Malmström, A. BILDNUMMER: E 16286, Stadsmuseet i Stockholm
För anekdotens skull, kan det också vara roligt att veta att den numera inte minst från TV-serien välkända rörelsen – Svenska Hem – hade en matvarubutik i hörnet av Karlbergsvägen 16 och Upplandsgatan ! –
FOTOGRAFI: Konsumentföreningen Svenska hems matvarubutik i hörnet av Upplandsgatan och Karlbergsvägen 16. 1906-1910. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: D 506. Stadsmuseet i Stockholm
FOTOGRAFI: Interiör från konsumentföreningen Svenska hems matvarubutik på Karlbergsvägen 16. 1906-1906. FOTOGRAF: Okänd. BILDNUMMER: D 41, Stadsmuseet i Stockholm
De till Gullvivan 10 tidigare invidliggande fastigheterna Gullvivan 9, 11 och 12 – de senare även ritade av Oscar Holm – och uppförda vid 1800-talets slut kom dock att rivas, och är idag ersatta med nybyggnationer. Kvarteret Gullvivan och dess fastigheter dokumenterades i sin helhet av Stockholms Stadsmuseum året 1974.
(se källor : Nordvästra Vasastaden, Byggnadsinventering 1989).
Om än det främre hörnhuset och de framförliggande planteringarna idag är borta, är det inte svårt att känna igen vårt kvarter från fotot taget år 1945:
FOTOGRAFI: Vy västerut på Karlbergsvägen, från Gustaf Vasa kyrkas torn, 1945. FOTOGRAF: Hasselblad. BILDNUMMER: F 35446, Stadsmuseet i Stockholm
◊◊◊
Fotnot:
Genom de omfattande rivningarna i Stockholms innerstad under 1950-, 1960- och 1970-talen gick stora delar av stadens arkitektoniska kulturarv och boendemiljöer förlorade.
Därmed gick inte endast dagens Vasastadsbor utan samtliga Stockholmare, såväl infödda med rötter i stadens förflutna som mera nyligen inflyttade, miste om de historiska avtryck som lämnats av tidigare generationer. Vi som idag har vår hemvist och ”hembygd” i vår stadsdels kvarvarande fastigheter från det förra sekelskiftet, bör följaktligen göra vårt bästa för att bevara dessa i enlighet med Stadsmuseets rekommendationer!
Även om Stadsmuseets föreskrifter för kulturhistoriskt värdefulla fastigheter främst berör dess exteriörer och arkitektoniska utformning, framgår av museets dokumentation av rivna byggnader att även lägenheternas interiörer detaljerat beskrevs. Såväl utsmyckningar i form av stuckaturer och målningar, som i rummen kvarvarande kakelugnar och gjutjärnskaminer nedtecknades för eftervärlden. Denna dokumentation – i vissa fall utförd i rivningsdamm med penna i hand! – kan mana till välbehövlig eftertanke idag, så att vi alla vid nödvändiga renoveringsåtgärder respekterar och varsamt omhändertar de interiörer vi fått i arv!
se även: Stockholm – staden som försvann, Bilder i färg från 1950- och 60-talen. (Anders Sjöbrandt, Björn Sylvén, Natur & Kultur/LTs förlag, 2000.
◊◊◊
Ja, det blev slutligen en lång berättelse, men det visade sig att det inte går att skriva om ett hus utan att berätta om dess kvarter, och inte om de senare utan att beskriva den stadsdel till vilken de hör!
Vi får dock sätta punkt här för denna gång (!), men vårt hus historia fortsätter… och så även livet innanför dess murar för samtliga de som har sitt hem här idag!
Christina SCHULT, 2021
Kvarteren kring Gullvivan (foto Nordisk Familjebok, uppl 1952-55) .
◊◊◊
Källor:
Rotemannen 3, Övre Norrmalm, Artikel 2021-03-23 (Pia Höijer Gogman), Stockholms stadsarkiv 2017
Databasen Rotemannen, Rote 22 (Vasaroten), Stockholms Stadsarkiv
(härkomst uppgifter: Överståthållarämbetet, Skatteverket: Rotemännens arkiv -)
(anm: refererade uppgifter hämtade ur Häfte 20123, Mantalslängd 1902-1926, Frejgatan 69,89 – i fastigheten skrivna, med angivelse av yrke och civilstånd)
Nordvästra Vasastaden, Byggnadsinventering 1989, (inventeringar 1974-1988), Stockholms Stadsmuseum (anm. refererade uppgifter hämtade ur inventering Gullvivan 10, 1974)
Wikipedia (arkitekt Oscar Holm)
Fotografier: Stockholms Stadsmuseum (Digitala Stadsmuseet, Historiska fotografier), skilda samlingar, samt Stockholmskällan
Ett särskilt tack till: Åsa Mähring, Stockholms Stadsmuseum, Agneta Geschwind och övrig personal vid Stockholms Stadsarkiv, samt Anci Gidnäs-Pettersson, Stadsbyggnadskontoret, Stockholm!